Godagens. Det var inte i går. Sedan Island har jag bara tappt lusten att blogga. Dels för att jag inte haft tid, dels för att jag tappat inspirationen och dels för att det känns oerhört ouppskattat. 

 

Jag kanske tar upp det när det blir lite lugnare, men just nu hinner jag knappt duscha om dagarna. Jag jobbar ju numera 6 timmar dagen alla dagar i veckan, vilket känns mycket ovant för mig. Allt är nytt med nya rutiner och en ny personal på förskolan, vilket gör mig så himla trött. Men framförallt så är jag upptagen med min lille kisse just nu. Förra helgen ramlade Ted ut genom vårt fönster och ned på grannens balkong 3 meter ned. Han bröt två ben i hasen (hälen) och sedan dess har det bara varit full cirkus. Telefonsamtal runt om i sverige, planer på akut operation i Uppsala, bestämde oss för att skippa det och vänta och se hur han klarade sig, om det på något sätt kunde läka i hop av sig själv. Operationen skulle kosta 20 000 och det menade våra föräldrar att man inte kunde lägga ut på en liten kissemiss. Och det är väl sant. Så vi väntade. Blev anmälda av vetrinären så länsstyrelsen kom och knackade på. De märkte ju att han absolut inte led och att vi tog hand om honom bra, så vi klarade oss utan anmälan av dem. Vetrinären vi varit till innan ringde upp och sa att vi måste bestämma oss, aningen operera (20 000:-), amputera (15 000:- i uppsala) eller ta bort honom. Ingenting lät bra så vi ringde Delsbo djurklinik för en bedömmning av dem. Kom in med han i fredags och de sa att de förmodlgen kunde fixa honom denna vecka. Så vi åkte dit med honom i måndags och då skar de upp benet, la benen tillrätta och sydde ihop och gipsade. (Det kostade endast 4000:- där)

Nu går lille Ted på antibiotika och smärtstillande, har en fåntratt runt halsen och lever i en bur. Han får inte vara uppe och springa då han kan springa upp benet de lagt till rätta. Men vi har köpt en relativt stor "hundbur" och han är ofta uppe och ligger i vårt knä eller i soffan, så det går rätt bra. 

Men jisses vilken röra bara för ett enda jäkla fönster stod öppet. Nu hoppas vi på att han ska bli bra och kan slippa ha bandage. Vetrinären var inte helt 100% övertygad på om det skulle läka ihop helt bra, då benet var brutet på ett så himla dumt sätt, men vi kan bara hoppas. 

 

 

Men ja, nu vet ni varför det är så tyst här. 

 

 

 

 

 

 

Efter forsränningen hoppade vi en aning trötta in i minibussen (denna dag var vi ensamma i bussen, kändes lyxigt med privatchaufför) och svängde förbli en del turistattraktioner på vägen hem. 

Först på tur väntade Gullfoss. Ett av Islands största vattenfall. Det var himla vackert. Synd bara att det var så mycket folk där. Sedan besökte vi även gejsern Geysir och nationalparken Tingvalla. Där kastade vi önskingar i form av 100 kronor (ca 5 svenska kronor) i det klara vattnet och kollade på platsen där världens första parlament höll till.

 

 

  

 

 

Vår sista dag spenderade vi på florden hvita. Det var dags för resans mest äventyrliga äventyr. Och det roligaste. 

Vi fick klä på oss de mycket snygga, kalla och blöta våtdräkter, en vattentät jacka, en flytväst samt en hjälm. Jag kände mig lite som de här, från Despicable Me.

Nåja, efter en skumpig bussfärd i de snyggaste bussarna var vi framme vid forsen vi skulle forsränna i. Vi hade med oss 3 instruktörer och en (som verkligen såg ut som en viking) berättade en massa säkerhetsregler. T.ex att man skulle passa sig noga för att ramla i vattnet och om man gjorde det skulle man lägga sig raklång med benen så högt man kunde så de inte fastnade mellan stenarna. Så for vi, vikingtinstruktören åkte med en grupp som kallde sig OAT (old adventure team), vi fick den yngste och äventyrligaste instruktören. Vid varje fors man kunde välja den lätta eller den svåra vägen så valde han alltid den svåra. Han menade dessutom att vi måste vara väldigt noga så vi inte kom någon decimeter för långt åt vänster, då skulle vi krocka in i klippväggen och med all säkerhet hamna i vattnet. Det var lugnande att höra. Men jag är väldigt glad att vi tog de svåraste och läskigaste vägarna, det var så himla kul! Det iskalla vattnet yrde, vi flög över "vågorna", paddlade som bara den och kände sig som om vi var härskare över forsen, trots känslan av att vi när som helst kunde ramla i hängde över en. När det blev lite lugnare och vi bara kunde flyta med den stilla strömmen kändes det som om vi var med i Sagan Om Ringen. 

 

När vi kom fram till lite lägre klippväggar (de flesta var omkring 10-20 meter höga) fick de som ville hoppa från klipporna. Jag tyckte det var lite väl högt med 6-7 meter, lite väl kallt i vattnet och jag kände mig rätt nöjd med mitt hopp sedan några dagar tidigare. Erik höll inte med, så han hoppade. 

 

Efter klipphoppningen var det inte mycket forsar kvar, och det tog vi vara på. Men på ett helt annat sätt än man kunde tro. Våra instruktörer (inte vikingen med hans OAT-båt) uppmutrade oss till att skvätta vatten på varandra och det gjorde vi. Vi använde inte länge våra paddlar till att ro utan blöta ned varandra så mycket som möjligt i stället. Det utbröt fullt krig och likt pirater sköt vi på varandra, slängde oss mellan båtarna, tog skatter (i form av en paddel och en luftventil) och slängde varande i forsen. Det var helt galet! Ett tag var vi utan instruktör i vår båt, och lite orolig blev man ju, efter allt som vikingen hade berättat om hur viktigt det var med säkerhet. 

Men vi kom hela (och rena efter allt vattensvätt och besök i floden) till strandkanten igen. Sedan väntade bastubad, en varm dusch och varm choklad. Det var mycket uppskattat, kan jag tala om. 

 

Så himla bra och spännande sista dag!

 

 

 

 

 

Här kommer lite blandade bilder från vår lediga dag i Reykjavik. 

Vi picknickade med subway-mackor och kakor på den blöta stranden, gick på havsmuseum där Erik blev en båtkapten, geo cachade (?), besökte hallgrimskyrkan och åkte upp till toppen för att kolla på utsikten över Reykjavik, beundrade all gatukonst, stötte på Emma Watson (Hermione från Harry Potter), gick på en gigantisk fleemarket och promenerade länge längst alla mysiga gator. 

 

Efter vandringen i bergen åkte vi till ett ställe i närheten för att rida islandshäst. Ingenting jag egentligen hade längtat efter, men något som kändes som ett måste när man var på Island. 

Jag var rädd hela turen, min häst ville inte tölta och även om landskapet omkring var väldigt vackert, så blev jag ändå besviken på turen vi red. Dessutom gick min häst ned på knä två gånger och jag bet mig i tungan för att inte skrika rakt ut. 

 

Jeje, rida islandshäst på island: check!

 

Så var vi ute på de fantastiska vägarna igen. (Eller, det är väl inte vägarna som är fantastiska, utan omgivningarna runt dem.) Denna gång på väg mot bergen och de varma källor och bäckarna som finns där. 

Vi vandrade i ungefär en timme bland bergen och de underbara dalarna och vattenfallen innan vi kom fram till bäcken vi skulle bada i. Vattnets temperatur ökade ju högre upp bland bergen man gick. Där vi badade låg den nog på ca 40°. Det kändes som att bada i en badtunna. Fast, precis som nästan allt på Island, helt naturligt uppvärmd och med underbar utsikt. 

 

Vi träffade ett par svenskar (som även var med och vandrade i lavagrottorna) som undrade vart vi var i från:

Erik: Vi är från mitten av sverige. 

Anna: Hälsingland eller?

Erik: Ja, preics.

Anna: Ljusdal också, eller?

Erik: Eh, ja.

 

Så himla knäppt att hon kunde höra det på vår dialekt. Hon själv var från Bollnäs och hade gått i samma klass som Eriks granne och barndomsbästis. Världen är minimal. 

 

När vi skulle över en liten bäck på vägen hem fick Erik bära mig över, då jag inte ville hoppa på stenarna och riskera att ramla i (sedan var det ju så mycket bekvämare) och han hade vattentäta skor. De andra skrattade, knäppte kort och Amerikanarna som var med kallade metoden för "the swedish metod". När alla hade tagit sig över. förutom stackars Anna som inte visste hur hon skulle göra, fick Erik visa sin gentlemanna sida och bära över henne också. Haha! 

 

 

På kvällen besökte vi äntligen Hallgrimskyrkan. Det är Islands näst högsta byggnad med sina dryga 70 meter. Helt fantastiskt. För mig som älskar kyrkor (inte av någon kristen anledning, utan bara för att jag tycker att de är så himla vackra, spännande, magnifika och lugna byggnader) var det awesome!

Något annat som var awesome med denna kväll var att jag köpte Sigúr Rós vinylen jag kollat på kvällarna innan. Hihi! Den ska få en egen hedersplats någonstans. 

 

Att fullmånen gick upp bakom de lila bergen var ju som pricken över i:et. Att Island är så underbart. ♥

 

 

Vi tillbringade eftermiddagen på det avslappnande och häftiga Blå Lagunen som ligger mitt i ett lavafält. Det var lite för kommersiellt och överbefolkat för Eriks och mitt tycke. Men det var ändå väldigt skönt att ligga och flyta i det mjuka, 40-gradiga vattnet, smörja in ansiktet med en speciell lera som fanns på botten av vattnet (fast den förvarades i stora lådor på sidan om lagunen) som gjorde huden supermjuk. 

 

Det var en väldig rolig upplevense att ligga och sola (och bli brun!) på island i alla fall. Och att bada som på ett badhus med duschar och skåp och allt, men att man ändå är utomhus. Allt på Island känns så himla naturligt och miljövänligt. Älskar't!

 

 

 

Torsdagen bjöd på val- och delfinskådning och vi hade sån tur så vi såg både valar (säkert 7 stycken) och ett gäng hoppande delfiner. En simmade fram till båten, vilket var mycket uppskattat av "publiken" ombord på båten. Även om vi inte såg någon val som hoppade eller plaskade sådär karaktäristiskt med bakfenan, så var det en himla spännande och mysig tur på havet. 

 

 

 

Idag är vi så lata att det bara smäller om det! 

I går var jag så duktig, tvättade, städade, tvättade fönstren osv. Nu är jag trööööött! Antar att det beror på den minst sagt händelserika veckan på Island och sedan en ovanligt (för min del) långa arbetsveckan direkt när man kom hem. Så i dag har vi legat i sängen mest hela dagen. Missarna uppskattade det väldigt mycket. 

 

 

På eftermiddagen bar det av till Thingvallasjön. Det var nämligen snorkling som stod på tur. Något som jag längtat efter mycket. Menne... Även här hade jag trott helt galet. Jag trodde vi skulle svänga om till bikini och slänga oss i sjön. Det funkade inte riktigt då det var 4° i vattnet. Torrdräkter väntade på oss och efter att vi trocklat oss i dem fick vi snällt simma på led och försöka att undvika att bli sparkade av den framför oss samt frysa huvudet av oss. 

Ni kanske förstår att det inte blev som jag tänkt. Jag som ville simma runt som jag ville och känna mig tyngdlös i det sjukt klara vattnet (det är så klart att man kan se 100 meter fram i det. Tror det ligger på plats #4 av världens klaraste vatten) fick i stället ligga och flyta på vattenytan och knappt ta mig fram, det var inte lätt att som nybörjare simma i de där dräkterna.

Men jeje. Vi fick se en firre i vattnet och det var minsann inte vanligt alls, så där hade vi tur. Och jag tyckte det var löjligt roligt att ha på sig torrdräkterna. Kände mig rätt cool må jag säga. Syns kanske på första bilden. Haha. 

När vi var klar med snorklingen fick vi hoppa från klippväggarna. Där fick jag bevisa för mig själv (och alla andra) att jag minsann inte är någon fegis och att jag vågar saker som jag inte tror. Himla nöjd med mig själv efter hoppet på 4,5 meter flöt jag upp som en kork i dräkten och skrek "wiie! It was awesome! You have to try it", till en annan feg tjej. 

 

 

Andra äventyret som stod på schemat var att utforska en lavargotta. Det stog i bryschyren att detta var en tur som alla kunde genomföra. Förstår inte riktigt hur det skulle gå till med en skranglig 82-åring som skulle vandra runt, undvika att fastna mellan stenarna, halka eller slå i huvudet i taket. För det var inte en lätt tur, men mycket spännande! Guiden frågade om någon var klaustrofobisk innan vi gick in i grottan, som var helt och hållet formad av lava. I taket såg man tom. dropp-formationen från rinnande lava som höll på att stelna och överallt låg stenbumlingar som fallit från taket. 

När vi kommit till vad jag trodde var djupet av grottan släckte vi våra pannlampor och satt i mörkret (jag har aldrig upplevt något mörkare), lyssnade på när guiden berättade en av många isländska folksagor och drack varm choklad. Mys på hög nivå! Jag trodde som sagt att vi satt längst in i grottan - det gjorde vi inte. En liten smal gång ledde oss ut från grottan och ut i ljuset igen. Vi fick gissa hur långt vi hade gått där i mörktet. 50 min hade det tagit med choklad-paus och vi hade faktiskt inte gått mer 350 meter. Haha, så fånigt lite. När vi var där inne kändes det som om vi gick minst en km i alla fall.   

 

 

 

Efter vi ätit mat på kvällen och bara ville hem och sova efter en utmattande första dag såg vi från hotellet att solen höll på att gå ned bakom horisonten. Det såg ut att ta ca 5 min att gå ned dit så vi chansade och hoppades på att hinna innan solen gick ned helt. Det tog kanske 10 min och vi sprang och sprang som om vi vore galna. När vi nästan var framme såg jag att solen fortfarande sken, alldeles blodröd, över havet. "Spriiiiiiiiiing!" skrek jag till Erik, och vi hann! Klättrade upp på grejen till vänster på första bilden och låg där och kollade på solnedgången som varade i säkert en timme. Så värt att springa som en galning för.  

 

 

På hemvägen från glaciären besökte vi det stora vattenfallet Skogafoss. Det är rätt svårt att förstå hur stort det är, men försök att hitta Erik på den sista bilden, så förstår ni. 

Helt magiskt fint var det. 

 

 

 

Dag två på Island bar det upp i bergen och glaciärerna. Okunnig som jag är hade jag täkt mig att vi skulle följa någon led och tralla runt lite där uppe. Så var det ju inte. När vi kom fram till foten av glaciären blev vi utdelade utrustning - en ishacka, väldigt stora knivliknande isbroddar att ha på skorna och en väldigt charmig sele att ha om magen/mellan benen. Och att tralla längst en led funkade ju inte riktigt heller. Med tanke på att gläciären smälter hela tiden och förändras från dag till dag, så gick vi helt enkelt där vi tog oss fram utan att falla ned för någon klippa eller ned i en Mulan (djupa hål där allt vatten som smälter rinner ned och samlas med all skit/lava). Det var så himla mycket lava (eller inte lava såklart, men lavastoft(?) Minns inte vad det kallas) från de senaste vulkanutbrotten så isen var alldeles svartfläckig. 

 

Vi fick även testa på att isklättra och smaka på isen. "This is probably the oldest thing you ever have tasted", sa instruktören vi hade med oss. En liten iskub på 1 x 1 cm är förövrigt sammanpressad av 6 meter snö. Helt galet. 

 

Detta var ett väldigt spännande äventyr och jag rekomenrerar alla att prova på det. Att vandra på ett lager av 50-100 meter djup is är verkligen någonting speciellt.