Yo. Tänkte bara säga att i morgon far jag upp till fjällen en snabbis med mami, papi och Erik. Mysis!

När jag kom hem från jobbet i dag, trött och såg inte alls fram emot att gå in i min väldigt äckliga och ostädade lägenhet, möttes jag av musik vid dörren och en liten, söt Jennifer sitta och rita i soffan. Haha! Det är nästan läskigt att typ alla mina vänner vet vart vi har vår extranyckel och kan komma och låsa upp själv. Men väldigt mysigt också.


Vi gick en runda på köpingen och jag råkade komma hem ett par käng-stövel-skor rikare. Och en himla massa frukt, som vi gjorde en smaskig fruktsallad av. Mums!

En annan är ju med på Universal Musics officiella hemsida, bah.

Kolla! Vi har fått yngel. Hihi! Tre stycken har jag lyckats skona livet på. Resten blev fiskmat. Nu bor dessa mollyyngel (tror jag) i en egen glasskål tills de växt på sig.

De är så yttepyttiga och skitsöta, endast en cm lång.



På dagiset berättade jag om min lycka:

Jag: Nej jag har ingen katt hemma, men vet ni vad. Jag har fiskar, och i morse hittade jag en massa yngel!
Pojke 4 år: *funderar ett tag medans vi andra pratar om hur skoj det är med yngel osv* Fick du dem i trosan?

Det tog ett bra tag innan matfröken kom på att han trodde att det var jag som fött fiskynglen och fått dem i trosan. Vi skrattade så vi nästan grät. Haha! Underbara barn.

Det här med träning är inte det lättaste för mig. Jag vill röra på mig, men samtidigt inte förbränna det fett osv jag får i mig. Yoga är därför någonting som passar mig väldigt bra. Jag tränar då upp både styrka, vighet uthållighet. Sedan får det ju mig att slappna av och fokusera på endast mig, någonting jag verkligen behöver.

Jag har tränat lite yoga till och från i ett år, nästan i smyg, för jag vill inte känna någon press på mig. Men idag tände jag ljus och slog på min bästa avslappningsmusik och lät Erik vara med.
Jag har tänkt att köra lite hårdare med denna träning nu innan thailand. Jag bantar ju inte och kör stenhårt på gymmet, vilket de flesta gör innan de ska ut på stranden i en bikini. Jag försöker istället äta så mycket jag kan och träna på så icke fett-förbrännande sätt som möjligt.
I dag tror jag att jag körde på lite för mycket, känner vilken träningsverk jag kommer få. Men det är härligt!

När jag ändå lägger upp bilder från köket jag jag ju passa på att slänga upp ett par från vardagsrummet också.
När vi tog ut granen blev det så förfärligt tomt. Dessutom har jag länge velat ha en fåtölj (fåtölj måste btw vara sveriges kanske knäppaste ord), så jag slog två flugor i en smäll och åkte hem till mamma och pappa och knyckte med mig en (deras källare är som en gigantisk gratis loppis).

Fåtöljen är inte sådär överdrivet skitkul, men jag klädde in den i en underbart mysig filt jag fick i julklapp av dagiset jag jobbar på samt en kudde jag fick i julklapp av Eriks mamma. 

Nu trivs jag mycket mer i vardagsrummet. TV-hörnan känns mer naturlig och mysig nu. Inte bara en soffa mitt i rummet.

---

Att få och hitta saker på loppis/auktion är ju något helt fantastiskt. Man kan hitta så mycket bra saker till ett sånt otroligt lågt pris. Säkert hälften av alla våra saker är 2hand möbler/prylar. Men vårt hem känns inte "billigt", då vi har kompenserat upp med dyra saker.
Som sängen, stommen fick vi gratis då det är Eriks morfar som gjort den, medans vi körde på med riktigt sköna madrasser för väldigt många 1000-lappar. Soffan gick på 10 000 medans vi köpte det billigaste soffbordet på IKEA.
Sånt som är viktigt att det blir bra tycker jag man ska lägga mer pengar på, och sånt som spelar mindre roll lite mindre pengar på. Och såklart: fynda på loppisar!

I Eskilstuna köpte jag en vit amaryllis på utförsäljningen av julblommor för endast 25 kr. Den hade hela 3 stänglar, en kapade jag av och satte i vas och de andra två står och ser vackra ut i fönstret.
Vita amaryllisar tycker inte jag är så juliga. Speciellt inte tillsammans med videkissar. Det blev en perfekt vår-vinterbukett.



Såhär ser det ut i vårt kök nu. Vintervitt! Det blev himla vitt när vi städade undan julen, men ändå inte för vitt, enligt mitt tycke. Bara ljust och fräscht.

Varför skaffar jag inte barn och villa nu på en gång?
Ungdomslivet passar mig inte ändå...

Jag har precis börjat packa lite smått. Det är lååångt kvar, jag vet. Men äsch, det skadar väl inte.
Jag började kolla på solglasögon och hittade först ett par pilotglasögon, och ett till par. Och ett till och ett till. När har vi köpt alla dessa!? Haha! Och vilka ska jag ta med mig?

Jag har haft en så mysig dag. Erik och jag har varit i Tallåsen och åkt spark, sedan åt vi middag med mami och papi och så bastade vi. Pappa har ju alldeles nyss blivit klar med vår bastu. Det var himla så mysigt!
Nu på kvällen har vi suttit och spelat gitarr (läs: erik har spelat) och sjungt en hel massa. Älskar att sjunga och spela gitarr med min älskling.

Mysdag!

 

Bild från i höstas.

Blinka i tid när ni ska svänga! Är dagens tips. Inte sisådär tre meter innan ni svänger av vägen. Speciellt när det är vinter och halt.

I dag när jag var på väg hem från jobbet var det en idiot som blinkade alldeles precis innan han svängde av vägen. Jag kom där i 60-70 km/h och plötsligt bromsar han in och svänger. Vad gör jag? Jo, jag bromsar för att inte köra rakt in i honom. Min bil får världens sladd och jag tappar kontrollen, men är förfånansvärt lugn och vrider ratten hit och dit för att ordna upp bilen. Ser två bilar som kommer emot mig och plötsligt är jag på denna/fel sida av vägen och vidare runt om ett halvt varv och stannar sedan i motsatt håll jag kom från, uppe på trottoaren.

Usch! Sånt där är så jäkla läskigt. Även om det gick bra, ingen kom till skada. Men chocken alltså. Jag blev skakis i hela kroppen och var tvungen att ringa Erik och gråta ut. Vilken jäkla smäll det skulle bli om jag inte fick stopp på bilen utan åkte rakt in i dessa två mötande bilar.

Men jag måste ändå säga, det allra läskigaste var att ingen brydde sig. Ingen enda bil stannade för att kolla så jag var okej. I sverige bryr vi oss inte om varandra. Så är det bara.




Ungefär såhär såg det ut. Jag är alltså den vita bilen.

Riktigt superfeta fetmamänniskor får man inte kalla feta. Även om de liksom redan vet det. Icket och ajabaja att man får kalla dem tjockis. Vad skulle det vara för mening med det dessutom. De vet ju redan att de är fetmafeta. Och att de kommer dö utav det.

Tjockisar får man heller inte kalla tjock. Nej. De kan ju bli ledsen, fattar man ju. De försöker säkert gå ned i vikt. Har köpt ett gymkort utan att använda det, sitter i stället hemma och har ångest över att de inte tränar och svullar i sig smörgåsar.

Lite halvmulliga, nytjocka, kan man ju inte påpeka det på heller. De kanske inte riktigt har tänkt på det. Man kan inte säga "har du tänkt på att du börjar bli tjock? Du kanske borde skippa bean till pizzan." Då blir de ju nästan förnedrande. Så tjocka är de ju inte. "Eller är jag?" Kanske de tänker, och så får de ångest och ätstörningar. Så nejnej. Mulliga får man inte kalla för mullig.


Men smala människor (som jag, inte anorektiker med bmi på 13) får man säga är smala. Bara sådär. "Men kära barn vad mager du är! Ta en bulle till! Du tynar ju bort, ojoj!"

Varför är det så? Jag tycker min kropp snygg. Snyggare än många andra. Visst något kilo till på varje ben och armar skulle inte sitta fel. Verkligen inte. Men jag är nöjd. Jag mår bra. Jag mår inte bra av att få höra att jag är mager. Att jag behöver äta mer.

Är det okej att kalla någon smal för att det ses fint att vara smal? Det står ofta i tidningar att killar gillar lite fett på benen, något att ta i. Ska jag ta illa upp då? Jag har inget att ta i. Är jag ful då? De skriver aldrig att killar gillar de smalaste tjejerna. Det skulle ju vara taskigt mot de mulliga. Mot de mulliga får man inte vara dum eller nedvärderande. Mot smala är det okej. Är det för att de redan vet att de är snygga? Eller för att alla egentligen vet att det är så alla vill vara. Att det för att det är så modellerna, skyltdockorna och idealet är? Att de som är smala har valt det själva? Som att de tjocka inte har valt att vara tjocka? Om man ska se det på det sättet. Jag vet att många faktiskt inte rår för att de är tjocka. Att de är sjuka eller deprimerande eller gud vet vad.

Men jag vet också att många smala inte heller kan rå för eller vill det. Jag vet att många smala har fått gå till sköterskan för att se så de håller den "normala" kurvan i skolan. Att hjälplärarna öst på mat på deras tallrik i matsalen. Att de äter bra mat, dålig mat, godis, fett, grönsaker, skräpmat och extra proteiner, kolhydrater och kalorier. Går till dietister. Lägger på mat en extra gång på tallriken, för de där extra kilona som varken fyller ut kroppen eller tystnar andras gnällande munnar. Som ser till att äta rikligt bland folk så att de ska se att "Jag är inte såhär smal med flit. Jag äter, precis som ni. Bullar och chips och strips och bara vanlig jäkla mat. "

Jag vet det, för jag är en utav dem. Därför tar det extra mycket då man får höra "men du är ju mager som en sticka!" och "du har väl lika mycket blod i din kropp som en geting".
Även om jag VET att det inte var något illa menat. Att den personen inte VET hur mycket jag kämpar. Både med att gå upp i vikt och att sluta bry mig om vad andra tycker. Men det känns inte helt okej i magen. Ändå.

Nästa gång, om denne gnällspik är det minsta mullig - eller asfet - ska jag minsann svara tillbaka. "Ahmen durå, jävla fetto!" ska jag skrika.

Eskilstuna, 09.

Nu ska jag börja packa och duscha. I morgon går jag upp tidigt för att ta tåget till Gävle. Hälsa på bror, gå på IKEA, kolla in stan och självklart hans nu färdiginredda lägenhet, innan vi fortsätter mot Stockholm och Eskilstuna.